Nykterserru..jag väntar och tror.

waitingIbland tror jag att hela mitt nya liv, handlar om väntan.

En önskan om att  tid ska passera, så fort som möjligt.

I skuggan av en annan plats sitter jag still. Håller andan och tror.  Hoppas.

På morgondagen.

Känslan är att jag aldrig kommer över krönet. Känns som hemma. Normalt.

Vi är en egen ras av människor. Vi som aldrig tror att vi når fram. Lyckas.

Framgångens motsats och en referens för någon annans lycka.

Där bor vi. På andra sidan av det gröna gräset, ett stenkast ifrån det normala och med en vilja starkare än den vi såg igår. Men utan riktning och kompass.

Väntande. På att tiden som går, ska bära oss en liten stund till.

En dag i taget. Nykter.

Synliga. Bara för oss själva.

Med en tro. På att vara en bra människa.

Kram på er.

Kategorier:Nykterserru

Nykterserru..Jag är dum, dum, dum.

lögnenBloggar av nyktra alkoholister lever inte så länge.

Verkar det som.

Så statistiskt sett.

Är jag på väg mot ett  återfall.

Men om jag inte vill låta statistik och fördommar bestämma hur länge, eller när och hur jag ska falla.

Då måste jag vara tillräkligt svag för att inse att jag fortfarande är sjuk.

Jag behöver dig, och mig.

Ditt förlåtande och min ärlighet.

Annars faller jag tillbaka till den jag var.

För att det inte är värt att vara ren och nykter.  Jag behöver belöningar för det arbete jag gör.

Annars slutar jag.

Tro.

Jag är så oförlåtligt dum att jag aldrig slutar tro på drogen. Jag måste bara ha ett bättre alternativ.

Som ger mig mer.

Jag är dum. Dum dum.

För att jag fortfarande älskar min kära.

Som alltid gav mig svar. I dimman.

Så jag måste hitta en kärlek som är starkare. Renare. Som håller sina löften.

Ren och nykter.

För att jag vill och vågar känna livet.

Kram.

 

Kategorier:Nykterserru

Nykterserru..meningen med livet.

meaning-of-life1Drömmar är vad som får oss att gå framåt. Tar oss till platser vi inte kunnat hoppas på. Till kärleken av det omöjligt vackra.

En längtan efter att uppnå det sagolika. Vägen, som lyser upp våra liv och ger oss syfte. Mitt liv.

Meningen med livet.

När jag var ung. Saknade jag förhoppningen om att leva imorgon.

Varje dag handlade om att överleva. En dag till där rädslan för livet, möjligtvis kunde stanna  i skuggorna av det osynliga.

Så drömmen slutade att existera. Då när resan precis skulle börja.

Det fanns inte utrymme för att våga tro.

När jag ser tillbaka på mitt liv så tror jag att avsaknaden av mål och drömmar skadade min förmåga att leva upp till de gåvor som jag fått. De unika speciella kompetenser och talanger som alla föds med.

Jag föddes med möjligheten att göra allt. Precis som du.

Att våga drömma om att nå målet är vad som får vissa att hitta platsen där nya drömmar föds. Andra, som mig själv. Stannar av. Vågar inte. Kan inte. Se framtiden.

Jag valde en väg som gav mig tröst. För stunden. För att överleva.

Kanske är det så, att det inte fanns någon annan framtid för mig än att dämpa känslorna av otillräklighet och skuld med droger och självmedicinering.

A selfmade man of nothing.

Så jag blev alkoholist och narkoman.

När jag ser tillbaka och reflekterar över de val jag gjort. Ser jag inte hur jag kunnat göra annorlunda.

Kanske är de stora valen vi gör i livet osynliga och omedvetna. Ända tills konsekvenserna gör dem tydliga.

Men jag har slutat slå så hårt på mig själv. Jag överlevde.

Jag är här idag.

Med en möjlighet om mod, och en svag antydan till att våga drömma.

Kram på er, alla ni fantastiska som ser det jag inte kunde.

När jag skriver så inser jag hur pretantiösa och obeglipliga mina ord kan uppfattas. Även för mig. Men de är en resa in i vad jag tror är min sanning. Ta med dig det du tror på och låt resten falla i glömska.

Kategorier:Nykterserru

Nykterserru..Jag äger skulden.

sanningenHon var verkligen så sann i det hon sa. Min tjej.

- Stefan, du super varje dag. Kan du inte se det själv.

- Nej, sa jag. Jag dricker. Det är en jävla skillnad mot att supa.

- Varje dag Stefan. När du kommer hem ifrån jobbet så super du. Blir full och bråkar.

- Skitsnack, sa jag och trodde inte en sekund på mig själv.

Hennes argument var tjat. Åsikterna och hur hon led i mitt missbruk var totalt osynliga för mig. För jag ville inte se.

- När du kommer hem så är det första du gör att ta en öl. Varför kan du inte se det, skrek hon.

- Exakt, svarade jag. Jag tar en öl. Eller några stycken. Max 7-8. Fatta hur mycket jag har att göra på jobbet och vilken press jag har på mig att göra rätt. Det är ok att dricka några öl för att varva ner. Alla gör det.

Det var mitt svar. Varje jävla dag.

Att det var ok. För jag behövde det. Mer än kärleken från min familj.

Så jag hade alltid en ursäkt för att dricka. Utan avbrott.

När helgen kom så släppte jag loss alla hämningar vad det gällde mitt drickande.

Så hon och barnen fick leva i den världen. Offer för min alkoholism med en förnekelse starkare än kärleken jag kunde ta emot. För kärleken fanns.

Den var bara inte i närheten av att någonsin kunna konkurrera med en alkoholists kärlek till drogen.

Inget eller ingen kan.

Så jag har förlorat mycket. Värdighet.

Kärlek.

Jag förlorade respekten ifrån de som älskat mig.

För att jag trasade sönder och lät min väg styra deras liv.

Så att ha 2 års nykter tid är stort. För mig och för att det ger mig möjligheten att be om ursäkt på ett sätt jag inte kunde tidigare.

Till mig själv. Men framför allt till de jag sårat.

Det finns en sanning i kärleken som aldrig försvinner när den en gång setts och känts. Men för att uppskatta och våga se den, behövs en insikt och förmåga att se, och skala av det trasiga utan att lägga skulden utanför mig själv.

Jag äger min skuld.

Älskar er. Alltid.

Kram.

Kategorier:Nykterserru

Nykterserru..Att ta ansvar för hur du ser mig.

righttJag satt i solen såg människor gå förbi. Vanliga vackra män och kvinnor.

Det slog mig att alla jag såg var människor med glädje och lycka, likväl som sorg och problem i sina liv.

Inte bara jag brottas med hur dagen och morgondagen ska bli.

Säkert gäller det även dig. Just du. Som läser mina tankar och ord.

Det finns en plats och ett tillstånd där jag ibland tillåter mig själv att plantera min själ och en döende livskraft.

Om du är nära mig och ser att jag omedvetet ställt mig där, så ber jag dig att hugga mig i nacken med kraften jag inte själv har.

För det är ibland svårt att ha insikten.

Jag tror så fullständigt på att jag själv formar min lycka. Ger den förutsättningarna att växa eller dö.

När jag befinner mig på platsen där jag tror att världen har en konspiratorisk plan för att göra mitt liv till ett elände och att alla problem jag har, beror på att människor omkring mig har missförstått eller gjort mig fel.

Då har jag valt att fullständigt blunda för poängen med livet.

Vi är inte offer för en genomgripande plan vars syfte är att förstöra våra liv.

De reaktioner andra har på mig, beror på och kommer ifrån. Det jag gör och gjort och hur jag bemöter mig själv och andra.

Antagligen kan jag vandra genom hela livet med en livssyn som lägger skulden på mina problem och andras åsikter om mig, på alla utom mig själv. Säkert finns det någon som orkar hata och misstro ett helt liv.

Om jag gör det.

Då har jag misslyckats med att se det viktigaste i livet och valt att inte se min egen roll i konsekvenserna av mina beslut och ageranden.

Jag skördar vad jag sår.

Den jag är bestämmer hur du ser mig.

Mina val påverkar världen jag lever i.

Dina åsikter om mig, är inte mitt ansvar. Men är ett resultat av det jag gör.

Så.

Om jag vill att du ska tycka om mig och den jag är, så får jag också ta ansvar för att vara en människa som gör rätt mot just dig.

Och gör jag fel.

Snälla. Berätta det för mig så jag kan göra rätt.

Kram på er.

 

Kategorier:Nykterserru

Nykterserru..en resa utan slut.

ThisIsMyLife_2.2Ur det vakuum av stillestånd och påklistrad ömklighet, som var mitt liv.

Föddes jag.

Igen.

Inte bättre eller starkare. Som en fågel Fenix. Bara annorlunda och med förutsättningarna för en lyckad resa satta på noll.

Från den djupaste av dalar dit alla mina vägar lett mig,  finns bara en stig att vandra.

Uppåt. Mot bättre platser och outforskad mark.

Så jag valde att ta ett steg i taget. En fot framför den andra tills jag inte längre hotades av att marken jag gick på skulle brista och svälja. Sudda ut. Mig.

Låter det som en framfusig och odelat positiv resa så låt mig stanna dig i tanken just där.

Det var inte behagligt.

Att gå ifrån den säkra plats, som även ett liv i misär kan ge, till att våga tro på att jag orkar lyfta blicken längre fram i livet. Är svårt. För att inte säga omöjlig att överblicka i just den stunden. Tro på.

När allt såg som svårast ut och ljuset från framtiden inte längre orkade tränga igenom dimmorna av rädsla.

Var jag trygg.

Att sluta använda är att ge sig ut på ett äventyr utan löfte om ett lyckligt slut.

Men en möjlighet. En dröm.

Så jag valde att våga drömma.

Jag önskar dig detsamma. Modet att ta steget ut i det okända.

Vad finns att förlora.

Kram på dig.

Kategorier:Nykterserru

Nykterserru..Hur jävla lång tid ska det ta.

aa1993 gick jag in i min första behandling för min alkoholism. Den första av många.

För att min familj krävde det. De hade inte kraft att lida längre.

Så för deras skull ville jag bli ren. Inte för mig.

Det var en tid i mitt liv där jag var mitt i ett beroende som förstörde varje chans till ett normalt liv både för mig och för min familj.

Jag var gift då. Hade 2 döttrar som jag älskade över allt annat.

1993. Det är 20 år sedan.

Så lång tid tog det för mig att förstå och acceptera att jag är alkoholist och narkoman.

Tiden där emellan upptogs av återfall och försök till att använda och dricka normalt.

Grymma konsekvenser följde både för mig och de som fanns i min närhet. Bråk och misshandel, ekonomisk ruin och depressioner som aldrig tog slut. Ändå så valde jag att se mig som annorlunda jämfört med ”riktiga” alkoholister och narkomaner.

Jag hade ju kontroll. Typ.

Normalt.

Så här i efterhand kan jag se tillbaka på alla dessa år med en känsla av bitterhet. Varför förstod jag inte att jag inte kunde. Hur kunde det komma sig att jag inte såg.

Jag tror att svaret är så enkelt att jag inte ville. Kunde eller vågade.

Alkohol och droger var mitt liv. Älskade det. Hatade samtidigt. Men längtan efter nästa kick överträffade alltid skammen av det tidigare jävelskap jag ställt till.

Jag älskade min vän. Den bästa som aldrig svek mig. Alkohol och droger.

Så det tog 20 år innan jag förstod.

Stefan Johansson är alkoholist och narkoman.

No more, no less.

Det var en sådan befrielse att se och ärligt säga. För första gången såg jag min sjukdom tydligt och jag skämdes inte längre. Den insikten gav mig lugn och en väg ut ur skiten.

Otroligt märkligt är det att det bara är 2 år sedan.

Som jag la ner svärdet och slutade kämpa emot.

Hur jävla lång tid tar det att bli frisk frågade jag mig.

Svaret för mig är; resten av mitt liv.

En dag i taget. Timme för timme.

Ett beslut i taget.

Kram på er.

Kategorier:Nykterserru
unpickled

Trying to secretly quit drinking - blogging for accountability. Please follow to help me stay the course.

pumimatte

Allt mellan himmel och jord...

Nykterserru ...

En nykter alkoholist som en dag i taget snubblar vidare in i livet

våldsmotstånd

Mot våldet i samhället.

Beroende

ställ frågan....

Ur ett hål i huvudet

Lite av varje och hur som helst

Alla Dessa Dagar

En Utrikesministers Vardag Och Verklighet

Nattens bibliotek

Kommentera gärna..

Alkoholist jag?

Hur kunde detta hända!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 566 andra följare