Nykterserru..några faller.

16 september, 2014 3 kommentarer

roadTiden går och livet haltar vidare med små gupp i vägen. Vissa större än andra men ändå inget som får vagnen att välta.

Det som igår var stora problem har idag förvandlats till mindre. Nästan obetydliga vinglingar.

Jag glömmer ibland bort det.

Att livet har förändrats.

När jag började att skriva den här bloggen, så var jag på en plats i livet där inget egentligen lovade framtid.

Det var så svårt att se. Svårt att se en dag  till in i en dunkel framtid.

Att jag skulle bli friskare. Fri.

Jag är just det idag. Friskare. Lite mer medveten och så full av tacksamhet.

Vi som är alkoholister har svårt. Att se en framtid när vi är mitt i vårt missbruk.

Så var det i alla fall för mig.

Det enda jag inte trodde mig ha. Var tid.

Men det har visat sig. Att det enda jag faktiskt ägde som ingen kunde ta ifrån mig. Var tiden jag hade framför mig.

Mitt val om jag ville ha den.

Imorgon ska jag på återträff med de jag delade min behandling med.

En del kommer inte. Det funkar så. Med oss beroende.

Några faller.

Jag älskar dem som var med. Jag älskade dem då och gör det idag.

Det ska bli fantastiskt att träffa mina bröder och systrar, och jag tänker skänka mer än en tanke av värme till dem som inte kommer.

Jag är nykter och ren idag. Mina löften sträcker sig inte längre än 24 timmar framåt.

Det har funkat för mig.

Så jag kommer att vakna imorgon, lova mig själv att jag inte behöver dricka just för den här dagen.

Nästa dag. Tar jag ett nytt beslut.

Livet. Kunde vara så mycket jävligare.

Kram på er.

Kategorier:Nykterserru

Nykterserru..jag är den bästa vännen.

loveDet hände  att jag såg henne. Annorlunda.

Hon var min kära vän och jag hennes bästa.

När jag kände att jag älskade så svalde jag orden som borde ha sagts.

Jag älskar dig, var för svårt. Otydligt och obegripligt osynligt.

När orden satt fast så blev jag bästa vännen. Som lyssnade och förstod.

Alltid där. För hennes tårar. Min bröstkorg blev platsen där hon kunde slå hårt och gråta tungt.

Hur galet är det inte att alltid vara den bästa vännen som inte kan säga kärlek.

I ögonvrån bad hon mig om råd om lust och fägring stor, och jag sa;  Älska, min vän. Våga.

Ta steget bort ifrån det vanliga och våga vilja längta efter annat än livet här.

När hon bundit sin kärlek och frågade vart jag fanns.

Då blev jag vännen som försvann. Brodern som drog utan orsak men med verkan av alla saker vi sagt och gjort.

Alla hemligheter vi berättat om kärlek. Blev sagor och morgondagens sanning.

Olyckligt kär utan att någonsin ha visat vem jag var med en skylt på bröstet som skyddade känslor.

Fortsatte jag vara din vän. Din bästa vän.

Kompisen och vännen som alltid finns där utan att våga säga ordet.

Det är den jag för alltid är.

Vännen. En bra kille.

Men en möjlighet till att finnas när det går sönder.

Kram på er

Stefan.

Kategorier:Nykterserru

Nykterserru..att våga följa kompassen.

aloneDu som känner mig tycker nog att jag har vissa sociala talanger. Falanger av hopp.

Jag funkar tillsammans med andra människor. Tycker om känslan. Även utan alkohol eller droger. Känslan av någons ord och värme får mig att leva.

Av anledningar som fortfarande är dolda för mig, så isolerar jag mig ändå. Ändå.

Kanske mer idag, än tidigare.

Jag är varken ledsen eller deprimerad över det. Det är mitt val.

Ensamhet är inte en belastning för mig. Den känns bara som ytterligare en dag och ett nytt tryck på pausknappen av vad som är mitt liv.

Den får mig att stå still på samma plats som igår, med huvudet instoppat i en moppestrut, utan att våga sätta en fot framför den andra. I alla sammanhang.

På något galet plan av insikt ser jag mig själv ta nästa steg. Imorgon.

Märkligare blir det med tanke på att jag dagligen i mitt arbete träffar människor. Många människor.

Jag kan vara glad, skratta, skämta och dela glädje med arbetskamrater och de jag möter i min dag.

Men när jag stänger dörren till mitt lilla hus efter att ha slutat mitt jobb, så stänger jag av.

Allt.

Att bli nykter och ren var ett jobb jag behövde göra för att hitta en stig, en väg. Att få en kompass som styrde.

Men ensamhet är ett missbruk. Lika svårt att förstå som något annat beroende.

Det är svårt att prata om. Någonting dolt och skamfullt.

Den bryts bara av mig. Då, när jag tror att jag har någonting att erbjuda som vän, partner och älskade.

Så medans bruset av tv`n söver mig och katten, fortsätter livet utanför min dörr.

Med människor som älskar, skrattar, gråter, planerar, bygger och umgås.

Kompassen jag fått visar mig vägen.Dit.

Nu ska jag bara ta beslutet.

Att våga ta steget.

Kram på er.

Kategorier:Nykterserru

Nykterserru..De sa att det var enkelt att våga älska.

dont-be-afraid-to-loveSå jag såg henne.

Hon såg mig och i vetskapen om att jag faktiskt ville hålla kvar kramen vi delade kände jag mig dum.

Jag sa någonting nervöst och helt utan mening. Bara för att jag inte hade nått bättre att säga.

Hon var söt och vacker.

Jag kände mig ful och dum.

Min skjorta kändes trång och mitt hår var helt plötsligt spretigare än modernt.

Tusen är anledningarna till att jag inte riktigt duger. Det är i sanning inte för min skull.

På riktigt tänker jag, samtidigt som jag kramar om henne, på alla saker som kommer att göra henne besviken och min övertygelse är så stor om att jag verkligen besparar henne så mycket genom att inte finnas där. Inte svara eller våga se om kärlek finns.

Så jag går.

Därifrån med känslan att jag gjort henne en tjänst.

Räddat henne ifrån mig och alla mina tillkortakommanden.

Jo jag vet att det på flera sätt är ett egoistiskt tänkande som sätter mig i en situation där jag inte behöver ta några risker.

Men där jag aldrig någonsin kan vinna annat än en längtan.

Att vara nykter alkoholist är för mig ett liv där misstagen jag gjort får styra livet mot ett vaccum där inget kan hända.

Sittande på en molnkant med benen dinglande ner i ovisshet. Galet kär i drömmen.

Dit till livet när jag inte längra kan såra någon och där jag inte riskerar att bli ledsen.

Fattigare än så blir det inte.

Om jag levde i en evighet och tiden inte fanns. Kanske min plan skulle kunna fungera.

Men för varje år som går inser jag att min odödlighet bara är en illusion som inte lurar någon.

Inte ens mig själv.

Så nästa gång jag träffar henne. Ska jag krama henne lite längre än vanligt och våga ta steget ut i den rymd där både lycka och olycka lever.

Bara för att känna mig levande.

Kram på er.

Kategorier:Nykterserru

Nykterserru..att fastna lite grann.

stuckIbland missförstår jag mig själv. Vad jag vill och varför.

Det är inte så konstigt egentligen. Jag har levt så länge i det som var och fanns att jag har en tendens att sätta på mig mina svartaste solglasögon för att dölja vägen jag borde vandra imorgon.

Mina vänner ser mig antagligen för sällan. De tror att min frånvaro beror på ett engagemang som inte finns eller är obefintligt litet.

Att jag inte bryr mig.

Det hade varit enkelt om det var så. Om mina andetag bara var för mig.

Jag minns allt. Bra och dåligt. Lever där. Ofta.

För att inte såra eller göra någon illa medvetet eller omedvetet.

Så låter jag min dörr vara stängd. För alla utom mina barn och barnbarn.

Jag ler ofta. På riktigt.

Men jag älskar stunden då jag är ensam. Det är min lögn.

Det är ett sätt att låta tid gå framåt utan att delta i något. Räkna timmarna. Dagarna.

Att vara nykter och ren är inte detsamma som att ha lyckats bli fri. Ibland tror jag att jag var lyckligare och mer levande när jag använde.

Det är såklart bara en misstolkning av verkligheten. Ett ögonkast mot den enkla vägen. Men tanken kommer ibland.

En lite sotig, kladdig känsla som fastnar och gör ljusblå himmel till svart.

Gå vidare. Våga få tid.

Levande.

Så jag vaknar. Stiger upp och borstar mina tänder. Sätter på kaffet och tittar ut genom fönstret för att se att det verkligen är en ny dag.

Jag ger katten mat.

Så går ännu en stund och jag funderar på att kasta mina solglasögon.

Solen lyser men bländar inte.

Its ok.

Kram på er.

Kategorier:Nykterserru

Nykterserru..Livet från den andra sidan.

Jag trlostäffade henne.

En kort stund innan solen gick ner. Över henne och mig.

Det var givet. Resultatet.

Vi tog varandras händer och gick efter vägen som ledde mot solnedgången. Vackert.

Utan att hålla andan så gick vi där, med en förhoppning om kärlek.

När hennes små korta steg blev längre och andetagen kortare. Då bad jag om förlåtelse.

Jag sa; – Du vet att jag har en ryggsäck full av liv från tid som varit. Den försvinner inte…men om du vill så visar jag allt.

Hon sa; – Allt du har är vad du var. Du visar inte vem du är. Nu. Idag.

Jag sa; – Spelar det någon roll.

Hon log; – Du hatar dig själv och vill att jag ska älska dig.

Jag sa; – Du tänker för mycket. Ser mer än vad som finns.  Låt mig  bara älska dig.

Hon sa; – Din kärlek är för svår för att se eller känna. Jag önskar du fanns på riktigt. Att du kunde se världen och livet.

Jag sa; – Ensamheten är inte farlig. Bara en väntan på slutet. Vi går dit alla. Det tar bara olika lång tid.

Hon sa; – Du är din egen framtid.

Jag sa; – Underbart.

 

Kram på er.

Kategorier:Nykterserru

Nykterserru..som jag är.

operfektJag är en slarver. På många sätt.

Sen med hyran. Glömmer saker jag ska göra. Är osocial bara för att jag är trött. Hittar ursäkter för att det är bekvämt.

Kanske beror det på livet jag levt. Har ingen orsak varför, men det blir ofta kaos hos mig.

Det är normalt. Tryggt.

Ofta använder jag det som en ursäkt för att inte träffa dig. Att jag är en sådan total katastrof och att du är värd bättre.

Så jag kör mitt jobb så bra jag kan. Försöker undvika att förstöra för mig själv eller nån annan.

Håller mig undan allt som är en utmaning. Deltar inte.

Så går mitt liv.

Till och med katten tycker jag är feg och tråkig.

Men det är ju galet.

Jag vet ju att jag har gjort saker som är bra och inte bara skit.

Det finns säkert någon som till och med skulle kunna tycka om mig och dela mitt liv.

Men lite vid sidan av vägen sätter jag mig, luktar på blommorna och väntar på att det perfekta tillfället ska komma där jag inte behöver ta någon risk. Där kärleken är given.

Men så funkar inte livet.

Allt jag vinner får jag för att jag vågar. För att jag ställer mitt liv och mig själv sårbar.

Det är ju så.

Inget vinns utan risk.

Så jag tänker försöka våga riskera allt bara för att vinna något. Alternativet är ensamhet i en säker och trist framtid.

Jag är så långt ifrån perfekt en människa kan komma. Men kanske finns det någon som accepterar även det.

Bara för att jag har viljan att älska och förändras.

Kram på er.

 

Kategorier:Nykterserru
UnPickled

My story of self-managed recovery... from daily drinker to alcohol-free living

pumimatte

Allt mellan himmel och jord...

Nykterserru ...

En nykter alkoholist som en dag i taget snubblar vidare in i livet

våldsmotstånd

Mot våldet i samhället.

Beroende

ställ frågan....

Ur ett hål i huvudet

Lite av varje och hur som helst

Alla Dessa Dagar

En Utrikesministers Vardag Och Verklighet

Nattens bibliotek

Kommentera gärna..

Alkoholist jag?

Hur kunde detta hända!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 575 andra följare