Nykterserru….fortfarande lite galen. Its ok.

19 augusti, 2015 1 kommentar

Be-NiceDet har gått tid nu och jag är inte samma galna man som för 4 år sedan när jag gick in i min senaste behandling. Jag är alkoholist.

Jag är en annan galen man.

En man som i sina värsta stunder hytter med fingret till katten när jag blir arg. Avsaknaden av ilska är så underbar. En gåva värd allt.

Det fanns en tid då jag var den argaste i världen och hatade allt.

SEX är inget jag saknar. Kanske är jag bara i förnekelse, men jag gillar att vara utan. Ytan av sex är spegeln dit vi tror vi alltid längtar.

Jag hittar inte dit där mina tankar blir allvarliga och stora. De är oftast lite sådär på sned och med en utgångspunkt som bottnar i det korta perspektivet. Det är ok.

För mig har det varit viktigt att förstå att jag har blivit skadad av mitt liv, men att jag fortfarande har förmågan att älska och känna.

Men jag är glad i att jag nästan alltid i mina beslut tänker på att jag vill andra väl. Dig och mina barn. Vänner och alla de som hjälpt mig, då när livet stod och balanserade på knivseggen.

Jag önskar att jag kunde vara i livet där viktiga saker som pengar gjorde mig till en mätbar man. Ibland. Men jag är inte rik på saker. Bara på en längtan av att vilja vara bra.

Kanske har livet jag levt gjort mig till den jag är, eller så var jag redan ifrån början den man som formade det liv jag levt.

Det spelar inte så stor roll.

Jag tror på att platsen jag tar har en mening. För mig eller nån annan.

Kram

Kategorier:Nykterserru

Nykterserru..sekunden som gav mig livet.

9 februari, 2015 4 kommentarer

BelieveEn vän ringde. Rädd.

Han var på väg in på ännu en behandling.

Just i det ögonblicket är det som om livet inte längre finns. Jag skiter i allt och vill egentligen bara dö en stund. Bara för att inte behöva vara med och ta några beslut. Gör vad ni vill med mig men låt mig slippa allt ansvar. Gör mig frisk och låt mig slippa vara med om en jävla behandling till. Orkar inte en resa till.

Så är det inte för alla och inte alla gånger.

Men ibland. Ofta. För mig alltid.

Även om jag visste att jag skulle dö om jag inte fick hjälp så insåg jag att det skulle göra ont. Abstinensen är ett helvete. Känslorna vi tvingas se gör ont. Insikten om vad som kommer gör mig livrädd. Det gör ont att vara i behandling för alkohol och droger.

Att ta ansvar för min jävla skit. Gör ont. Får mig att hata alla som inte förstår och jag lägger skulden på dig. Henne, honom, livet.

Lögner såklart. Men jag har inget annat.

Sen kommer, kanske, någonting vackert. .

När jag orkar vara ren och nykter och ser stunder i livet som för första gången. Igen.

Varje gång som det har hänt mig så har jag fått chansen.

Det är den lilla sekunden av insikt som kan hålla mig ren och nykter för resten av mitt liv om jag har tur och jag orkar hålla fast. Vid den stunden.

Då när jag ser mig glida över ifrån min lögn in i sanning. När jag ser mig själv. När jag inser att jag faktisk kanske kan.

Jag tror på det ögonblicket även om jag behövde få det kört i halsen på mig flera gånger om igen.

Det räddade mitt liv.

Kram på dig som är där just nu, i valet att se eller blunda. Det kommer göra ont. Jävligt ont.

Men det är vad som krävs.

Jag tänker på dig och älskar dig.

Du kan, min älskade fina broder och syster.

Kram

Kategorier:Nykterserru

Nykterserru..kärlek du vet.

27 januari, 2015 4 kommentarer

loveJag brukar säga att det är ok att vara precis den man är. Att man inte ska låta någon ta någonting av dig och den du är.

Det är enkelt.

Hon jag ser är vacker. Söt.

Ofta när vi möts skrattar vi och säger nått vackert.

Hon ler och säger att vi borde träffas nån gång.

Det är då som jag håller med.

– Absolut min vän. Jag ringer dig eller du mig. Vi ses.

Hon är alla mina tjejvänner och alla jag inte känner.

De jag inte träffat än och varenda en av de underbara och vackra som passerat igenom mitt liv.

– Vi ses. Nån gång.

Möjligheten finns, att jag är den fegaste man som någonsin låtit kärleken ta vägen förbi de förblindande rädslor som håller livet fast i botten av det bästa vi kan, med ankare tyngre än lyftkraften hos viljan att vara lycklig.

Typ.

Det var så galet enkelt när jag var full och påtänd. Om du talade om för mig att jag inte var ok så funkade det. Jag gick vidare och såg dig aldrig mer.

Man blir en annan människa när man är ensam. Lite ledsen alltid om man inte får eller kan ge kärlek. Det bara blir så.

Jag tror fortfarande att jag inte kan. Att det inte är ok.

För någon att älska eller se mig.

Det ligger hos mig.

Kram på er.

Kategorier:Nykterserru

Nykterserru..en liten saga som blev mitt liv.

29 december, 2014 2 kommentarer

junkie” – met her in a sleazy bar. Told her I could sing and play guitar.” (King Harvest)

Så jag levde i tron om att jag var den bästa och snyggaste som Gud skapat.

Ok kanske jag inte riktigt gick på den myten helt och hållet.

Men jag ville. Tro det.

Någonstans i mig så var det viktigt. Att alkholisten och narkomanen var älskad.

Aldrig älskad för den jag var.

Bara älskad för den jag kunde få dig att tro att jag var.

Skillnad.

Hon som jag aldrig såg eller träffade fanns där i utkanten av mitt liv, Jag vet det. Hon levde i min ögonvrå.

Som en dröm.

Antagligen skapade jag henne som en bild av det underbart fantastiska. Hon blev det jag jämförde allt annat emot.

Hur skulle någon kunna vinna. Emot en bild av en dröm som inte fanns.

Jag behövde aldrig älska någon annan. Så jag gick ensam och med en något märklig syn på livet.

Full: Oftast.

Påtånd: Ja.

Nykter:  Aldrig.

Ville du ha mig då. När jag inte såg mig själv.

Antagligen, om du var motsatsen till mig.

Medberoende.

Så jag går ensam idag för att jag är rädd.

Rädd för att någon ska älska mig för att uppfylla sitt eget beroende.

Tycka synd om.

Det är inte ok. För mig.

Jag är inte någon som är bra. Jag är någon som kämpar för att göra rätt  varenda dag och morgon.

Förstår du att det inte finns något val för tappade människor. Vi måste kämpa för att vara bra.

För att vi behöver få älska dig. .

Kram.på er.

Kategorier:Nykterserru

Nykterserru.. intaget på dårhuset.

2 december, 2014 5 kommentarer

asylumJag hade ringt någon.

Än idag minns jag inte vem. Det är länge sedan men ändå inte.

Det var kanske bara ett rop på hjälp. Jag vet ärligt talat inte varför.

Ibland känns det som en förlust och ett svek emot mig själv. Att jag var så feg.

Polisen kom och slog in dörren på min illa möblerade kvart. Jag hatade den. Lägenheten.

De skar ner mig och la mig på golvet.

Ambulansen kom. Blåljus.

Snaran som hängde över toalettdörren var dåligt knuten. Gjord på fyllan och i drogrus.

Dåligt gjord. Illa knuten. Illa knuten.

Jag minns den otroliga besvikelsen. När jag insåg att jag fortfarande skulle behöva se en jävla dag till.

Efter utskrivning på sjukhuset hämtade polisen. Illa knuten jävla knutjävel.

Trotsig. Galen. På väg till intaget på Säter.

Vårdbiträden som hatade alla. Såg ner på oss små knarkare och alkoholister. Vi galna.

Övervakade nätter. Tillsyn varje kvart.

Vi rökte. Hela tiden. Varje timme och varje minut.

Rökte våra cigg.

Det enda vi hade som var vårat.

Överläkaren frågade och jag ljög. Det var mitt bästa. Alltid lögnen.

Bara väntade på hemgång. Igen.

När jag ibland funderar och låtsas som om jag inte är en beroende.

Så minns jag. Alla de stunder utanför.

Som var normalt för mig.

Då minns jag och ser. Att jag är en beroende alkoholist och narkoman.

Idag har jag turen att se att jag kan välja ett annat liv.

Men jag glömmer aldrig.

Att älska de som är som mig.

Kram på er.

Kategorier:Nykterserru

Nykterserru..tiden är min kronofogde.

25 november, 2014 2 kommentarer

klockaFör första gången på många år vaknar jag mitt i natten och är rädd. Mörkret skrämmer mig.

Rädd för att någonting jag inte kontrollerar ska ta mig.

Kanske är det alla samanlagda skitsaker som kommer tillbaka och spökar för mig. Värken av tänderna som är trasiga efter alla år av missbruk. Ångesten över alla jag sårat och gjort illa. Eller den omöjliga kärleken som trasar sönder allt hopp.

Kanske är det bara min lilla katt som väcker mig.

Mitt liv har varit droger, alkohol och sex.

Full och påtänd går man över alla gränser.

I mängder av lust och drivet av en omättlig längtan efter en dag utan törst. En eld omöjlig att släcka för en liten man utan vilja. Jag var odödlig och full av allt som skulle hända ..imorgon.

Det finns ett pris som ska betalas. En skuld som skjutits framför mig i hela mitt liv och som väntats på att inkasseras.

Han som driver in betalningen glömmer aldrig. Minns allt och ser mig utan ett uns av förståelse eller förlåtelse.

Tiden. Är min kronofogde.

Tro mig, jag vet att mitt liv är en fantastisk resa in i ett nyktert liv. Men min kropp säger annorlunda. Den hänger inte med i tillfrisknandet. Går långsamt och gör ont. Kan inte.. vill inte. Säger nej.

Ibland känns det som om jag är färdig. Som om min klocka går på övertid.

Det tar hårt på mig att inte kunna vara den jag vill.

När själen långsamt börjar bli hel och förhoppningarna sakta blir starkare önskar jag inget annat. Jag skäms över att min kropp inte är hel. Att mina tänder värker. Jag blir ledsen när jag inser att jag är trasig och inte kan repareras.

Ändå mår jag bättre än igår.

För jag hatar inte mig själv längre. Älskar inte. Men har slutat hata.

Solen är lysande demokratisk på samma sätt som beroendet av droger och alkohol. Den lyser på alla lika starkt ,oberoende av vem du är. Så sug i dig…solen när den värmer..

Det är ok.

Kram på er.

Kategorier:Nykterserru

Nykterserru..När det blir verkligt.

31 oktober, 2014 1 kommentar

lostDet är så galet märkligt ibland.

Att det jag ser som nytt idag egentligen alltid har funnits där som en liten varm känsla långt inom mig. Som någonting jag känt och vetat alltid.

Jag som stänger dörrar både bakom och framför mig. Ser någon.

Någon som inte dömmer mig för att jag är nykter alkoholist och narkoman. En vän som bara ser mig.

Så jag vill ta hennes hand och gå igenom staden och ut ifrån det sorgsna in i det ljusa.

Älska hennes ärliga ögon. Det varma som bryter igenom fördommar och visar det vackra.

Hon tror på sig själv och är stark. Gör bara det som är bra. Det är så jag ser henne.

Så jag älskar.

För att hon har en vacker själ som ingen kan ta ifrån henne. Som ingen kan förstöra.

Vi är vänner.

Hon är sin och jag är en nykter alkoholist och narkoman.

Så vi låter tiden ägas av det vi har.

Vårt eget.

Vi stannar en stund i tanken på vad som kunde ha varit. Vänder oss om och tar hand om det vi äger i våra egna liv.

Gör det bästa vi kan där vi står och lever. Det är fint.

En dag.

När tiden är annorlunda, livet ler och solen lovar oss en bra dag.

Går vi de osedda stigarnas väg.

Kram på er.

Kategorier:Nykterserru
Fyrfalks Caminoblogg - pilgrimsvandring på el Camino

St-Jean-Pied-de-Port - Santiago de Compostela - Fisterra

En Orädd Blogg

För Livrädda. Och resterande promille...

UnPickled Blog

How I Secretly Quit My Secret Habit of Secretly Drinking

pumimatte

Allt mellan himmel och jord...

Nykterserru ...

En nykter alkoholist som en dag i taget snubblar vidare in i livet

våldsmotstånd

Mot våldet i samhället.

Beroende

ställ frågan....

Alla Dessa Dagar

En Utrikesministers Vardag Och Verklighet

Nattens bibliotek

Kommentera gärna..

Alkoholist jag?

Hur kunde detta hända!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 584 andra följare