Hem > Nykterserru > Nykterserru..Truckrace med Creedence.

Nykterserru..Truckrace med Creedence.

truckJag packade väskan med omsorg. Två tröjor, ett par shorts, B-vitaminer och en näve Novalucol.

In i lastbilen och söderut så snabbt det nu kunde gå. Vi hade inte bråttom. Det var fredag och trailern var full av öl. En bandspelare hjälpte oss att låta bra. Det var en sådan resa där Creedence fick plats. Ni vet.

Vi gled in på campingen någonstans i Sverige med två hjul i backen och en önskan om stillestånd. Regnet öste ner och vi skrattade åt soldyrkarna.

Det skulle bli en helg där vi som körde lastbil kunde få vara oss själva för en stund. Truckrace.

Inte någon gång tidigare eller senare har jag sett så många skärmkepsar. Aldrig någon gång har jag hört ”Proud Mary” spelas från så många bandspelare samtidigt och ändå känna att det var så rätt.

Här kände jag mig hemma. Jag kunde dricka hela nätterna och fortsätta där jag slutat så snart sömnen tillät mina ögon att se. Målstyrt och projektinriktat missbruk. En konstform där jag excellerade.  Mina vänner hade samma inställning till livet som mig. Vi dricker tills det inte finns mer. Fullast kör och om någon faller medvetslös så bär vi andra honom. Stefan blev buren ofta.

När jag var yngre älskade jag dessa tillfällen. Då gränserna bara gällde att göra rätt mot den vän du hade med dig. Alkoholen var det viktigaste. Vi kunde ha en plan om att delta i annat. Men om vi hade att välja på att dricka eller att göra. Så drack vi.

När jag var yngre hittade jag ställen där det var ok. Att supa hejdlöst. Fullt ut och inget mellanläge.

Dessa tillfällen blev mindre och mer sällan närvarande i takt med att jag blev äldre. Så jag drack ensam.

Under de sista åren som aktiv, minns jag inte något tillfälle där jag varit socialt delaktig i någonting och som gett mig tillfredsställelse. Om det inte också innebar att jag fick dricka.

Det var enkelt att dölja att jag var alkoholist när jag var ung. Jag bara bytte kompisgäng, beroende av vem eller vilka som skulle festa och dricka. Jag hade många jag växlade mellan.

Kanske är det därför vi väljer att dricka ensamma som äldre alkoholister.  Vi sätter på musiken på stereon och drar ner gardinerna. Låtsas att vi är 20 år och att livet är bra. Det går inte att dölja att jag inte dricker som andra i sällskap med vänner som inte är alkoholister.

I det romantiska skenet ser minnen bra ut även när jag vet att jag bättrat på dem. Gjort dem vackra.

Tänk vad jag kan lura mig själv när jag vill.

Kram på er.

Kategorier:Nykterserru
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Fyrfalks Caminoblogg - pilgrimsvandring på el Camino

St-Jean-Pied-de-Port - Santiago de Compostela - Fisterra

En Orädd Blogg

För Livrädda. Och resterande promille...

UnPickled Blog

How I Secretly Quit My Secret Habit of Secretly Drinking

pumimatte

Allt mellan himmel och jord...

Nykterserru ...

En nykter alkoholist som en dag i taget snubblar vidare in i livet

våldsmotstånd

Mot våldet i samhället.

Beroende

ställ frågan.... boka samtal....

Alla Dessa Dagar

En Utrikesministers Vardag Och Verklighet

Alkoholist jag?

Tid tar tid!

%d bloggare gillar detta: